Franska valet avgörande för ekonomin

Jimmy Boumediene, prognosansvarig

Frankrike höll på söndagen den första omgången av ett presidentval som kan komma att bli avgörande för den framtida ekonomiska utvecklingen i landet. Medan högerkandidaten Marine Le Pen har en mer populistisk agenda och vill röra sig ifrån EU-samarbetet och minska invandringen, har Emmanuel Macron ett mer företagsvänligt fokus och planerar sänka företagsskatten. Han vill också satsa 50 miljarder euro på arbetsmarknadssatsningar, infrastrukturinvesteringar och ett skift mot mer miljövänlig energi vilket skulle gynna ekonomin. Valet mellan de två slutkandidaterna Macron och Le Pen hålls den 7 maj.

Strukturproblem har dämpat återhämtningen
Konjunkturåterhämtningen i Frankrike är på god väg och tillväxten har under de senaste åren fått en bredare bas. Jämfört med andra europeiska länder har dock tillväxten varit relativt svag, mycket på grund av strukturella faktorer.

Under finanskrisen klarade sig Frankrikes ekonomi bättre än de flesta andra länder i Europa och OECD. Arbetsmarknaden försvagades mer likt en vanlig konjunkturnedgång och bostadsmarknaden återhämtade sig relativt fort. Detta innebar dock att man inte genomförde väl behövda strukturreformer som man till exempel gjorde i Spanien. Dessa typer av reformer kan vara svåra att genomföra politiskt, men leder på sikt till en starkare ekonomi. Det är mycket på grund av detta som Frankrikes tillväxt har varit svagare än euroområdets under senare år (se diagram 1).

För stor offentlig sektor
Ett av strukturproblemen är den ineffektivt stora offentliga sektorn, som är den största i avancerade ekonomier mätt som offentliga utgifter som andel av BNP (se diagram 2). Denna har fortsatt att växa under senare år, till skillnad från i euroområdet. Den stora offentliga sektorn medför bland annat ineffektivt höga skatter.

Offentliga utgifter finansieras till stor del av företagsskatter, vilka är högst inom EU på 33,3 procent. Hög förmögenhetsskatt har även lett till stora kapitalutflöden.

Hög skuldkvot utgör risk
Samtidigt som det finns ett behov av att minska storleken på den offentliga sektorn och sänka skatterna, behöver de offentliga finanserna stärkas. Den höga skuldkvoten i offentlig sektor utgör en risk för fransk ekonomi. Sedan finanskrisen har budgetunderskottet i offentlig sektor varit över tre procent och skuldkvoten har stigit till 97 procent av BNP 2016. Därmed är skuldkvoten högre än genomsnittet i euroområdet och betydligt högre än i Tyskland (se diagram 3).

Oavsett vem som blir Frankrikes nästa president, blir det en utmaning att samtidigt sänka skatter och minska skuldkvoten i offentlig sektor. Det kommer att kräva kostnadseffektiva satsningar som förbättrar ekonomins funktionssätt.

Dålig rörlighet på arbetsmarknaden
Frankrike har bland de starkaste anställningsskydden inom OECD och en låg rörlighet på arbetsmarknaden. Därför fluktuerar arbetslösheten inte lika mycket som i många liknande länder. Den steg inte lika mycket under finanskrisen, men har sedan inte heller återhämtat sig lika mycket under de senaste åren.

Frankrikes inflexibla arbetsmarknad har missgynnat unga och ungdomsarbetslöshet ligger på 24 procent för åldersgruppen under 25 år, jämfört med 20 procent i euroområdet i genomsnitt (se diagram 4). Denna kan komma att falla något om konjunkturen fortsätter att förbättras. Men för att få ned nivån till det europeiska genomsnittet behövs reformer. En hög arbetslöshet bland unga riskerar att öka utanförskapet och leda till en sämre kvalificerad arbetskraft, vilket även sänker produktiviteten. Att få in de unga i jobb så snabbt som möjligt är avgörande för den långsiktiga tillväxten i landet.

Utöver åtgärder som höjer sysselsättningen kan ekonomin gynnas av en förlängning av arbetsveckan som för närvarande är 35 timmar. Det genomsnittliga antalet arbetade timmar per anställd är nästan 20 procent lägre i Frankrike än genomsnittet bland OECD-länderna.

Försvagad konkurrenskraft
Strukturella problem på arbetsmarknaden, höga företagsskatter och mycket regleringar av näringslivet har sammantaget gjort franska företag mindre konkurrenskraftiga. Frankrikes export har därför tappat marknadsandelar globalt, främst gentemot tillväxtekonomier. Detta har däremot inte varit fallet i Tyskland (se diagram 5).

I behov av reformer
Frankrike behöver minska storleken på den offentliga sektorn, sänka skatter och öka flexibiliteten på arbetsmarknaden. Detta kräver betydande strukturreformer. Inför presidentvalet 7 maj är Macron den kandidat vars reformagenda mest inriktar sig på de strukturella problemen. Le Pens politik riskerar istället att försvaga Frankrikes position på exportmarknaden ytterligare, vilket skulle blir kostsamt för den ekonomiska tillväxten. 

Kommentarer (0)

Ogiltig e-postadress

Läs fler inlägg på Börsflödet