Därför jobbar Saudiarabien mot ett opec-avtal i Algeriet

Martin Jansson

Under veckan har OPEC-länderna träffat Ryssland i samband med en oljekonferens i Algeriet. Mötet är ett viktigt led i återuppbyggandet av förtroendet mellan opec länderna. Förhandlingsläget har varit ansträngt efter Saudiarabiens politik sedan 2014 att medvetet överproducera olja för att sänka oljepriset och tvinga bort högkostnadsproducenter ur marknaden.

Taktiken har till viss del varit framgångsrik då USA:s skifferproduktion två år senare är lägre men taktiken har haft ett högt pris i form av att driva flera av de ekonomiskt svagare opec-länderna till randen av sammanbrott. Dessutom brottas de ekonomiskt starka opec-länderna med budgetunderskott som enbart kan lösas med högre oljepris eller dyrbara ekonomiska reformer.

Situationen har ytterligare förvärrats av att Saudiarabiens politiska ärkefiende, Iran snabbt ökat produktionen efter sanktionerna mot landets ekonomi hävdes tidigare i år.  Om nu Saudiarabien insett att taktiken inte kommer fungera i längden, USA:s skifferproducenter kommer anpassa sig till rådande oljepris genom effektiviseringar som sänker produktionskostnaden, så vill i alla fall inte Saudiarabien minska produktionen samtidigt som Iran ökar. Då ger Saudierna bort en marknadsandel till Iran.

Mot den bakgrunden tycker vi att Saudiarabien framstått som klart mer angelägna om att komma till ett avtal under dagarna i Algeriet än under motsvarande möte i Doha i april. Trots att Saudiarabien och Iran fortfarande står långt ifrån varandra så har det funnits konkreta siffror på förhandlingsbordet. Saudiarabien har till och med erbjudit Iran, Libyen och Nigeria som alla har en lägre produktion än normalt, om än av olika anledningar, att stå utanför avtalet om ett produktionstak och få en frisedel att producera så mycket de kan.

Saudiarabiens mjukare politik tolkar vi i ljuset av landets allt mer anstränga situation. Prins Mohammad bin Salman (MBS) som under våren förde en aggressiv politik där landet skulle skifta bort från oljeberoende och en del av det statliga oljebolaget skulle säljas till internationella investerare har synts allt mindre. Prinsen är, bland annat, försvarsminister och är ansvarig för kriget mot Iran i Jemen. Situationen för Saudierna där är någorlunda bra men det finns ingen plan för hur Saudiarabien ska komma ur kriget och det har gjort att prinsen stjärna har dalat. Saudiarabien sitter samtidigt fast i en fälla med stort budgetunderskott, ca 13% det här året, små utsikter att oljepriset ska vända upp som en räddning, stor rädsla för uppror likt den Arabiska våren och en ekonomi som behöver stora kostsamma strukturreformer för att komma ur oljeberoendet. Landet kan fortsätta låna för att finansiera statsbudgeten men det kommer bli allt svårare när utsikterna för en långsiktig återhämtning i oljepriset successivt  falnar.

I det ljuset står Iran mycket starkare och har helt klart övertaget i förhandlingen med med det ekonomiskt större Saudiarabien i dagsläget. Sanktionerna har tvingat Irans ekonomi bort från oljeberoende och den är i dag mycket mer diversifierad än den Saudiska. Tillväxten har också en helt annat potential. Dels från uppdämda behov under perioder med sanktioner men också från ökad volym oljeexport. I den ekvationen blir inte Iran lika beroende av oljepriset som Saudiarabien, då Irans ökade intjäning kommer från fler exporterade fat snarare än en marginell prisuppgång på olja.

Kommentarer (0)

Ogiltig e-postadress

Läs fler inlägg på Börsflödet