Äntligen (15 år senare)!

Mats Nyman

Efter 15 långa år är Nasdaq äntligen tillbaka på toppnivån från 10 mars 2000. Tack Apple! Utan iPhones och iPads hade det tagit betydligt längre tid. Apple utgör idag 10 procent av hela Nasdaq.

Jämfört med Nikkei är det ändå inte så illa. Japanska aktier toppade nyårsafton 1989. Ett kvarts sekel senare är index fortfarande på (drygt) hälften av den nivån, trots en fördubbling de senaste åren.

Vad kan man lära sig av detta? För det första: Värdering spelar roll. På toppen 2000 värderades Nasdaq till 190 gånger redovisade vinster (P/E)! Förväntningar om framtida vinster låg förstås mycket högre. I själva verket gick vinsterna åt andra hållet, för att 2001 bli kraftigt negativa. En annan indikation på den höga värderingen var att det egna kapitalet värderades till 8,6 gånger (P/B). Idag värderas Nasdaq till 30 gånger historiska vinster och till 22,2 gånger förväntade vinster. P/B är 3,8. Inte billigt, men inte heller tokdyrt.

För det andra: breda placeringar är säkrare än smala. S&P 500 var tillbaka på 2000 års toppnivå redan 2007. Den som placerade i ett bredare (men tråkigare) index behövde alltså bara vänta hälften så länge på att få tillbaka sina pengar. En hundralapp satsad på S&P 500 år 2000 har nu vuxit till 151 kronor. Inte någon fantastisk avkastning, men inte heller någon katastrof med tanke på att man köpte på toppen.

För det tredje: Utdelningar spelar roll. Nasdaq-bolagen lämnar numera en viss utdelning, även om den är begränsad. Varje satsad hundralapp på Nasdaq på toppen 2000, som  man nu fått tillbaka, hade med utdelningar vuxit till totalt 115 kronor. En krona per år, med andra ord. Hade man istället placerat i S&P 500 hade hundralappen vuxit till 202 kronor. Det motsvarar en avkastning på 4,75 procent per år.

Alltså: Undvik tokdyra placeringar. Gör breda placeringar. Och tänk på utdelningarna!

Kommentarer (0)

Ogiltig e-postadress

Läs fler inlägg på Börsflödet