En enkel teori som förklarar (nästan) allting

Mats Nyman

Varför är vinsterna rekordhöga? Varför stiger börsen till nya rekordnivåer, samtidigt som räntorna signalerar lågkonjunktur? Varför stiger lönerna så långsamt? Varför tar inte inflationen fart, trots att centralbankerna trycker pengar? Varför är skuldsättningen så hög? Varför blir de rika rikare? Varför inför Finansinspektionen amorteringstvång på bostadslån?

Frågorna är många. Försök till svar har funnits, men de har ofta inte kunnat ge svar på alla frågorna. Men nu finns en enkel teori som förklarar (nästan) allt som hänt i världsekonomin de senaste 35 åren. Morgan Stanleys ekonomer Charles Goodhart och Philipp Erfurth skriver i ett par nya papper att alla frågorna hänger ihop, och de har alla ett enkelt svar: Lönernas andel av BNP har varit fallande i 35 år, och vinsternas andel i motsvarande mån stigande. Varför har då lönerna utvecklats svagt? Globaliseringen är den mest uppenbara förklaringen. Svagare fackföreningar och teknologisk utveckling har också bidragit.

En svagare löneutveckling gör att de flesta löntagare får en svagare inkomstutveckling än rika. Eftersom löntagare tenderar att spara mindre än förmögna, innebär det att konsumtionen försvagas. Och när konsumtionen försvagas blir arbetsmarknaden svagare, och centralbankerna och regeringar stimulerar.

När centralbankerna och regeringarna stimulerar, stiger skuldsättningen och tillgångspriserna. När skulderna inte kan stiga mer får vi en finanskrasch och räntorna faller ännu mer. För varje lågkonjunktur blir skuldsättningen allt högre och räntorna lägre, något som centralbankernas centralbank BIS pekat på.

Vad betyder detta för investerarna? Så länge som den grundläggande faktorn bakom utvecklingen –  den svaga löneutvecklingen – består, är det troligt att trenden med låga räntor och en stark börs fortsätter. Och just nu är det svårt att se att globaliseringen skulle avta, den teknologiska utvecklingen mattas av eller fackföreningarna få ökat makt. Trenden går snarare i andra riktningen.

Det innebär förstås inte att börsen inte kan gå ner eller att räntorna inte kan stiga. Om den amerikanska arbetsmarknaden fortsätter att förstärkas i snabb takt är det troligt att lönerna för eller senare tar fart. Då stiger inflationen och räntorna, samtidigt som vinsterna och börsvärderingen påverkas negativt. Men med tanke på den höga skuldsättningen behövs det inte mycket räntehöjningar för att kyla av ekonomin, och så börjar det om igen med nya räntesänkningar och ännu högre tillgångspriser…

Länkarna nedan går till Goodhart och Erfurths artiklar och en sammanfattning på Gavyn Davies blogg.

Kommentarer (0)

Stängt för kommentarer för tillfället.

Läs fler inlägg på Börsflödet