Räntemarknad

Risknivå

Man talar ofta svepande om ränteplaceringar som placeringar med låg risk. Det är inte alltid korrekt. I vissa fall ger de en så låg avkastning att värdet på sparandet gröps ur av inflation och skatter. I andra fall kan risken att inte få tillbaka hela beloppet vara betydande på grund av att kreditrisken är hög.

Kreditrisken varierar mellan olika typer av ränteplaceringar. Den är generellt låg för stats- och bostadsobligationer från säkra länder, och för olika typer av obligationer och konton med statlig garanti. Den är högre för mindre kreditvärdiga företag och länder. Ett enkelt – men inte perfekt – sätt att utvärdera kreditrisken i en ränteplacering är att studera kreditbetyget, den så kallade ratingen. Ju högre rating, desto bättre kreditvärdighet. Låntagare med högre kreditvärdighet kallas ibland ”Investment grade”, och de med lägre kreditvärdighet kallas ”Non-investment grade” eller ”High yield”. Risken för kreditförluster, och därmed även räntorna, är betydligt högre i den senare gruppen.

Risken i ränteplaceringar beror inte bara på låntagarens kreditvärdighet. Den beror också på placeringens löptid. Ju längre löptid desto större är risken att värdet på placeringen varierar. Dessutom kan likviditeten ibland vara dålig, det vill säga det kan vara svårt att sälja ränteplaceringen till det pris man tänkt sig. Vissa ränteplaceringar har också en risk att löptiden kan förlängas eller förkortas, vilket man måste vara medveten om.