Europeiska banker - en källa till oro?

Claes Måhlén

Den senaste tiden har det inte talats och skrivits så mycket om bankerna i euroområdet, detta innebär dock inte att utvecklingen varit särskilt bra. Förutom några räddade italienska banker och något färre dåliga lån, har situationen i stort sett varit oförändrad de tio senaste åren. Svenska banker befinner sig i ett betydligt bättre läge skriver vår strateg Lars Henriksson i en kommenterar.

Bankerna i Europa - en ständig källa till huvudvärk

Värderingen av de europeiska bankerna har inte stigit sedan Lehman-krisen. Snittvärderingen, i förhållande till det egna kapitalet är markant lägre än det egna kapitalet (under 1,0) och visar att marknaden fortfarande räknar med stora kreditförluster. Den låga värderingen minskar också bankernas möjligheter att låna ut mer pengar.


Den främsta anledningen till att dessa banker inte står i centrum för marknadens uppmärksamhet är troligen de senaste årens goda konjunktur. Samtidigt har den europeiska centralbanken (ECB) uppmuntrat till nyutlåning, både genom direkta incitament till banker som ökat kreditgivningen och indirekt via att centralbanken köpt stora mängder värdepapper för att öka likviditeten på marknaden. Dessutom har ECB gett stora och långa säkerställda lån till banker, så kallade repor. Åtgärderna har också bidragit till att den låga värderingen inte fått en lika åtstramande effekt på kreditgivningen som tidigare.

Flera banker i framför allt södra Europa hade förmodligen gått omkull om det inte varit för den gemensamma valutan och ECB. En klassisk ”bank run”, där placerare och bankkunder tar ut sina pengar och tvingar omkull banken är näst intill omöjlig inom euroområdet eftersom det alltid finns likviditet hos ECB. Insättningsgarantin har också bidragit till att lugna bankkunderna. Däremot kan en bank falla om det egna kapitalet minskar kraftigt, vanligen till följd av kreditförluster.

Elakt symtom på lågkonjunktur, men inte orsaken 

Även om läget ser fortsatt knepigt ut för ett stort antal banker i euroområdet finns det i dagsläget inget som pekar på att de skulle vara anledningen till en ny kris. Så länge konjunkturen är stabil bör kreditförlusterna vara hanterliga och EU:s gemensamma bankmyndighets stresstester visar att det i dagsläget inte finns några större farhågor för bankerna de närmaste åren. Men kraven på kärnkapital (ungefär fritt eget kapital minus immateriella poster) varierar mellan länderna, liksom de ”worst case”-scenarion man använder för att se vad en kraftigt negativ ekonomisk utveckling får för effekt på bankerna. Det gör att man kan ifrågasätta relevansen av testerna i de länder som har sämst banksektor.

Vid årsskiftet slutade dock ECB att öka sitt innehav av obligationer och de långa reporna har till stora delar förfallit. Det kommer rimligen hämma bankernas kreditgivning och dämpa konjunkturutvecklingen. Skulle euroområdet hamna i en lågkonjunktur innebär det i sin tur sämre återbetalningsmöjligheter för låntagarna och fler kreditförluster som ytterligare försämrar bankernas situation. Det blir en spiraleffekt där två negativa utvecklingskurvor driver varandra. I ett sådant läge kommer sannolikt nya åtgärder från ECB, vilket bör mildra effekterna.

Svensk banksektor i betydligt bättre skick

Svenska banker befinner sig i ett betydligt bättre läge. En mycket lägre andel dåliga lån, en högre värdering av det egna kapitalet och ett begränsat beroende av stöd från Riksbanken gör att våra banker inte behöver vara lika restriktiva med kreditgivningen och därmed inte riskerar spä på en konjunkturnedgång. Aktiemarknadens värdering av den svenska banksektorn skiljer sig också mycket från den i euroområdet. Kraven på de svenska bankernas kärnkapital är högst i Europa. Dessutom baseras ”worst case” i stresstesterna för de svenska bankerna på en mycket svag utveckling av den svenska ekonomin, jämfört med de i euroländernas scenarion.

Kommentarer (0)

Ogiltig e-postadress

Läs fler inlägg på Börsflödet