Kommer EU godkänna Italiens budget?

Lena Fahlén

Budgetoro i Italien är åter på agendan, med fallande börskurser och stigande räntor som följd. Det medför problem både för den högt skuldsatta italienska staten och för banker som äger en stor andel av statsskulden. Snart lägger Italiens regering fram ett expansivt budgetramverk till EU för godkännande. Vi räknar med oroliga finansmarknader tills en överenskommelse är i hamn.

Under den italienska valrörelsen  utlovade de båda populistiska partierna dyra reformer som medborgarlöner, sänkt pensionsålder och sänkta skatter. För att finanseira reformerna planerar regeringen att öka budgetunderskottet, trots att den partipolitiskt obundne finansminster Tria förespråkade att hålla budgetunderskottet nere. Tria fick till slut se sig besegrad då hans förslag om ett budgetunderskott på 1,6 procent av BNP istället ökades till 2,4 procent av BNP för 2019.

Budgetramarna ska efter det italienska parlamentets godkännande läggas fram till EU innan den 15 oktober.

De initiala reaktionerna tyder på att EU inte kommer att acceptera budgeten, så som den ser ut nu. EU-kommissionen har uppmanat Italien att snarare minska underskottet eftersom landet redan har näst högst statsskuld i förhållande till BNP i EU, efter Grekland. Men de italienska regeringspartierna har sagt att de inte kommer ge efter för utländska påtryckningar. Efter ett par dagar med stigande italienska räntor presenterade dock regeringen ett nytt förslag med en prognos om ett lägre budgetunderskott från och med 2020.

Femstjärnerörelsens ledare Di Maio menar att underskottet kommer att minska i takt med att tillväxten tar fart. Det kan i sak vara korrekt men det finns flera anledningar till att Bryssel oroar sig för situationen. Förslaget baseras på att tillväxten tar fart redan under 2019 och regeringens tillväxtprognos på 1,5 procent är betydligt mer optimistisk än kommissionens prognos på 1,1 procent. Om tillväxten missar regeringens prognos riskerar budgetunderskottet att bli större än 2,4 procent och det finns risk att man närmar sig EU:s gräns om 3 procent. Om de höga räntorna på statsobligationerna kvarstår kommer dessutom statens finansieringskostnader att öka vilket ytterligare spär på budgetunderskottet. En annan riskfaktor är att ECB planerar att avsluta nettoköpen i sitt tillgångsköpsprogram efter årsskiftet, vilket innebär att en stor köpare av italienska statspapper försvinner.

Högre statsobligationsräntor påverkar också landets banksystem, som fortfarande är skört efter eurokrisen. Italienska banker äger en stor del italienska statsobligationer, dessa uppgår till nästan 9 procent av bankernas totala tillgångar. När räntorna stiger försämras bankernas balansräkningar på grund av lägre värde på obligationsinnehaven. Dessutom äger italienska banker en stor andel problemlån där det finns risk för att banken inte får tillbaka pengarna och i takt med att räntan stiger kommer dessa och kanske fler låntagare få ännu svårare att betala vilket ökar risken för kreditförluster.

Vad händer nu? När Italien lägger fram budgetförslaget till EU-kommissionen har kommissionen en vecka på sig att konsultera med Italien och därefter återstår två veckors överläggande innan man ger sitt besked. Kommissionen kommer neka budgeten om de bedömer att den markant strider mot EU:s regelverk gällande statsskuld och budgetunderskott. Kommissionen skulle också kunna hävda att förslaget bryter mot tidigare överenskommelser eller att budgeten hotar den finansiella stabiliteten i euroområdet. Om EU-kommissionen säger nej till budgeten har Italien tre veckor på sig att lägga fram en ny plan. Skulle den italienska regeringen vägra att ändra förslaget kan EU svara med ekonomiska sanktioner, men det är en invecklad och utdragen process. Vi tror inte att det går så långt som att man inför sanktioner. Vad som antagligen kommer få större konsekvenser för Italien är att investerare kräver ännu högre räntor på italienska statspapper.

EU-kommissionen har aldrig nekat en budget och sannolikt vill man försöka lösa budgetfrågan utan att konflikten eskalerar för långt. Kommissionen måste dock förhålla sig till regelverket och man kan inte låta Italien utmana stabiliteten i euroområdet. Den nya italienska regeringen vill driva igenom reformer och vi tror inte att de kommer gå med på ett förslag som tar bort möjligheterna att göra detta. Italiens svar på kritiken från EU och marknadsaktörer har varit att dra ned på budgetunderskottsprognosen från och med 2020. Det är ett medel man kan använda i förhandlingarna med EU. Man kan också införa en automatisk stabiliseringsmekanism som sänker budgetunderskottet om den ekonomiska tillväxten inte når upp till målen. Vi räknar med att man kommer nå någon form av överenskommelse och att perioden fram till dess kommer präglas av hög volatilitet på marknaderna. 

Kommentarer (0)

Stängt för kommentarer för tillfället.

Läs fler inlägg på Börsflödet