Vägen till fossilfritt stål?

Lena Fahlén

Stålindustrin står för en avsevärd andel av Sveriges koldioxidutsläpp. Men det kan bli ändring på det. Tillsammans med Vattenfall och LKAB driver SSAB ett projekt med målet att göra svenskt stål utan koldioxidavtryck. Det skriver vår ESG-analytiker Josefin Johansson om i en artikel.

De tre svenska jättarna Vattenfall, LKAB och SSAB driver gemensamt projektet HYBRIT, med målet att göra svenskt stål utan koldioxidavtryck. Projektet kan vara en banbrytande förändring och visar att näringslivet verkligen har ett ökat fokus på hållbarhet. 


Stålet har tydligt befäst sin plats i samhällsbyggandet. Det är mer än 100 år sedan som användandet av stål tog fart, under den andra industriella revolutionen, 1871-1914. Även om den stålkvalitén inte har många likheter med dagens material är stål en än mer central del av samhällets infrastruktur idag. Bärande konstruktioner i hus, hissar och rulltrappor är några exempel som visar på vårt dagliga användande.

”Restprodukten ska bli vatten istället för koldioxid”

Men att producera stål medför stora utsläpp av koldioxid, CO2. Globalt står stålindustrin för omkring 7-9 procent av alla fossila utsläpp. Men däri ligger också den stora potentialen. Med ny teknik som SSAB utvecklar tillsammans med Vattenfall och LKAB kan utsläppen skäras ner till ett minimum, genom att använda väte i produktionen istället för kol. Restprodukten blir då vatten istället för koldioxid. Tekniken kan vara redo att skalas upp redan 2020-2021, då pilotanläggningen i Luleå planeras vara färdig. 

Vi tror att HYBRIT stål kan få en stark position och dra fördel av den globala megatrenden som hållbarhet blivit, och vi bedömer att koldioxidneutralt stål kommer handlas till en premie på marknaden. Idag finns premier på andra råvaror, som till exempel förnyelsebara bränslen.

”En elkrävande teknologi”

Produktionen av HYBRIT kräver mycket väte som i sin tur produceras genom elektrolys, en etablerad, men elkrävande teknologi. Produktionskostnaden för HYBRIT blir därför en dynamik mellan priset på el, kol och på CO2-utsläpp. Ju dyrare det blir att släppa ut koldioxid, desto mer attraktivt blir HYBRIT-stålet jämfört med vanligt stål. Detta är något som redan idag talar till projektets fördel, då priset på utsläppsrätter för koldioxid stigit med mer än 260 procent sedan början av 2017. Man kan också tänka sig att hållbarhetstrenden medför krav på en viss andel CO2-neutralt stål vid till exempel byggnationer. Liknande mekanismer finns idag inom transportsektorn, där man beslutat att minst 10 procent av energin ska vara förnyelsebar 2020. Förnyelsebara bränslen som biodiesel är idag mer än dubbelt så dyra som konventionell diesel. 

Utmaningen för projektet är alltså den omfattande elförbrukningen, som också den måste vara fri från koldioxidutsläpp. HYBRIT förväntas konsumera 15TWh per år. Därigenom blir HYBRIT-tillverkningen den största enskilda elkonsumenten i Sverige, men samtidigt är den konsumtionen mindre än de 19TWh som Sverige nettoexporterade 2017. Idag är drygt 98 procent av svensk elproduktion fossilfri, varav cirka 40 procent kommer från vattenkraft, cirka 40 procent från kärnkraft, och 10 procent från vindkraft. Elkonsumtionen i HYBRIT sker via vätgas som kan lagras. Det möjliggör att elen kan komma från energikällor med stor variation i produktionen, som sol och vind. Det i sin tur skapar stora möjligheter när tekniken globaliseras.

Josefin Johansson, ESG-analytiker

Kommentarer (0)

Ogiltig e-postadress

Läs fler inlägg på Börsflödet