Viktigt val för Europa

Lena Fahlén

Snart är det dags för val till EU-parlamentet. Enligt opinionsundersökningar skiftar maktbalansen mot att liberala eller gröna partier blir vågmästare, snarare än att populistiska partier får mer inflytande. Valet är extra viktigt denna gång eftersom parlamentet i år nominerar ordförande för EU-kommissionen samtidigt som EU detta år även tillsätter president för Europeiska rådet samt ny chef för ECB. Finansmarknaderna väntas dock inte reagera nämnvärt på valresultatet. Vår makroekonom Erik Meyersson skriver mer om valet.

Valet till Europaparlamentet äger rum mellan 23-26 maj och är världens näst största demokratiska val efter det i Indien. 751 ledamöter väljs i 28 länder av 374 miljoner röstberättigade medborgare. Historiskt har allmänhetens intresse för EU-valet varit blygsamt – med ett valdeltagande på i snitt strax över 40 procent. Valets betydelse lär dock bli större denna gång i och med de viktiga beslutsposter som ska tillsättas inom EU i år samt de senaste årens framgångar bland partier på de ideologiska utkanterna. 

Vi tror att reaktionen på de finansiella marknaderna blir marginell. I slutändan bör en eventuell lättnad av att högerpopulister uteblir från nämnbart inflytande i beslutsfattandet å ena sidan kontra osäkerheten kring byggandet av nya koalitioner å andra sidan, ta ut varandra. Marknaden kommer troligen tolka utfallet av EU-valet främst utifrån vem som utses till nästa ECB-chef, men de förhandlingarna tar längre tid.


”Tre viktiga poster ska tillsättas i EU”

 

Sedan 2014 har EU-parlamentet nominerat ordföranden för EU-kommissionen. I år sammanfaller detta även med tillsättandet av ny ECB-chef, med en ämbetstid på åtta år, samt en ny president för Europarådet (på två och ett halvt år). Förhandlingarna om tillsättningen av dessa poster väntas bli intensiva. Dessutom är sannolikheten stor att EU-kommissionens nästa ordförande blir en nuvarande EU-parlamentsledamot, ett trendbrott från tidigare praxis att tillsätta före detta regeringschefer på den posten. EU-valet har därför större betydelse än vanligt.

En av de mer omdiskuterade aspekterna i valet är hur stora mandat populistiska partier kommer att få. I flera EU-länder, däribland Italien, Polen, Tjeckien, Ungern, och Österrike, sitter (höger)populistiska partier, med ofta nationalistiska och EU-kritiska åsikter, med i regeringen. Och i nästan alla EU-länder finns idag en betydande politisk minoritet av populistiska partier, även om det ofta finns stora politiska skillnader mellan dem.

Mycket pekar på att de två största partigrupperna i EU-parlamentet, Europeiska folkpartiet (EPP) och Europeiska socialdemokratiska partiet (S&D), kommer att förlora den majoritet de haft. Samtidigt visar opinionsundersökningar att populistiska partier kan få upp till en tredjedel av mandaten i parlamentet.


”Populister får begränsad makt”

 

Det mest sannolika enligt vår bedömning är att en eventuellt ökad andel populister i EU-parlamentet bara får en begränsad roll i framtida beslutsfattande. Det är komplicerat att ena alla populister, som inte bara befinner sig på olika kanter av den ideologiska höger-vänsterskalan utan också har markant olika åsikter inom specifika områden som immigration, EU-integration och ekonomisk politik.

Tappet från de två etablerade partierna lär också stärka de gröna, liberala, samt regionala partier som ofta har uttryckt diametralt annorlunda politik än den som populister sökt. Bland annat pågår förhandlingar mellan det liberala blocket (ALDE) och den franska presidenten Macrons parti om eventuellt samarbete efter valet.

 

”De liberala eller de gröna kan bli vågmästare”

 

De liberala eller de gröna kan komma att bli vågmästare i en koalition med EPP och S&D, vilket borde innebära att maktcentrum skiftar mot en politik som främjar mer, snarare än mindre, samarbete inom EU. De liberala i samarbete med Macrons parti kommer trycka på mer EU-integration, och de grönas inkluderande av regionala partier från exempelvis Katalonien borde öka snarare än minska efterfrågan av detta. Misslyckade förhandlingar mellan EPP, S&D och Liberaler eller de Gröna skulle istället kunna öppna upp för att populistiska partier får en oproportionerligt stor roll i beslutsfattandet.

Ansvarsbegränsning ›

Erik Meyersson

Makroekonom
Handelsbanken

Kommentarer (0)

Ogiltig e-postadress

Läs fler inlägg på Börsflödet