ISK – sparsuccé eller skattesmäll?

Mats Nyman

Idag kom Riksrevisionen med en rapport om ISK (Investeringssparkonto). Mediernas vinkling på rapporten blev direkt att Investeringssparkontot sedan det infördes 2012 kostat staten 42 miljarder kronor i skattebortfall. Så det verkar som att småspararna tjänat lika mycket. Eller? Och är ISK alltid så fördelaktigt som siffran 42 miljarder kronor antyder?

Syftet när ISK skapades var att göra det enklare att spara i aktier och andra värdepapper. Genom att man slipper deklarera besparas hushållen en massa krångel och Skatteverket ett stort antal felaktiga deklarationer. Och till skillnad från kapitalförsäkring kan man fortfarande rösta för aktierna. Vid starten sattes schablonräntan, som skatten beräknas på, lika med statslåneräntan som är räntan på långa statsobligationer. Detta eftersom man ville uppmuntra sparande både med lägre och högre risk. Därefter har schablonräntan höjts vid två tillfällen, vilket gör att ISK idag är mindre lämpat för sparande med låg risk.

Riksrevisionens rapport konstaterar att det idag finns mer än 700 miljarder kronor i ISK. Det motsvarar en tredjedel av de tillgångar som får förvaras på ISK. Att en tredjedel av hushållens tillgångar flyttats över till ISK på fem år visar om inte annat att ISK blivit väldigt populärt!

Detta trots att ISK faktiskt inte alltid är så enkelt. Vid vissa nyemissioner och börsintroduktioner går det inte att använda ISK. Inte heller alltid när ett företag delar ut aktier i ett dotterbolag. Därför föreslår Riksrevisionen att regeringen ser över möjligheterna att förenkla ISK ytterligare för aktier.

Hur kommer det sig då att ISK-reformen kostat så mycket för staten? Dels har inflödet till ISK varit större än väntat. Dels har aktier och aktiefonder gett en mycket god avkastning 2012-2017. Samtidigt har räntorna varit oväntat låga. Det är kombinationen av detta som kostat staten 42 miljarder, enligt Riksrevisionen. Men denna uppskattning är osäker, till exempel har man inte tagit hänsyn till om placerare skattat av tillgångar innan man flyttat in dem i Investeringssparkontot eller om ISK lett till färre felaktiga deklarationer, vilket kan ha lett till ökade skatteinkomster.

Riksrevisionen skriver också att denna siffra inte säger någonting om framtiden, eftersom det inte finns något som säger att avkastningen på aktier blir lika hög kommande år.

Intressant nog kommer Riksrevisionen i den framåtblickande delen av sin rapport fram till att ISK inte är lönsamt för sparande med låg risk, avsett innehavstid. Däremot är ISK fördelaktigare än direktsparande i aktier eller aktiefonder, förutom vid sparande på mycket lång sikt. Exakt samma slutsatser har vi på Handelsbanken kommit fram till i våra analyser. Riksrevisionen är samtidigt noga med att påpeka att risken med att spara i ISK är betydligt högre än att spara på traditionellt sätt, eftersom man med ISK får betala skatt oavsett om tillgångarna ökar eller faller i värde. Detta till skillnad från direktsparande, där spararen delar risken med staten (eftersom man får dra av eventuella förluster). Faktum är att risken är upp till 43 % högre* än när man sparar i ISK än för direktägda aktier! När denna skillnad i risk beaktas, skriver Riksrevisionen, är det ”inte … tydligt huruvida investeringssparkonto är en skattemässigt förmånlig sparform för aktier och aktiefonder”.

Länk till Riksrevisionens rapport.

* Våra beräkningar: (1/(1-0,3)-1)

Kommentarer (0)

Stängt för kommentarer för tillfället.

Läs fler inlägg på Börsflödet