Myt att ISK alltid ger lägre skatt

Mats Nyman

Den senaste tiden har tyvärr en myt brett ut sig om att ISK (Investeringssparkonto) alltid är fördelaktigt – ger lägre skatt och därmed högre avkastning – än att spara på ”vanligt” sätt, som innebär att man betalar 30 procent på skatt på vinster (och får göra avdrag för förluster).

Denna myt har bidragit till att

  • Regeringen i två steg höjt skatten på ISK, medan den vanliga kapitalvinstskatten varit oförändrad
  • Många finansiella rådgivare (även robotrådgivare) enbart föreslår sparande i ISK
  • Studieförbundet Näringsliv och Samhälles Konjunkturråd har föreslagit att ISK borde avskaffas

Men faktum är att ISK inte alltid ger lägre skatt. Varför? Vid traditionell beskattning betalar man skatt på kapitalvinst och utdelningar, det vill säga beroende på placeringens avkastning. Men för ISK betalar man skatt beroende på statslåneräntan, och därför oberoende av placeringens faktiska avkastning.

Utvecklas placeringen väl – vilket man förstås alltid tror när man gör en placering – då blir ISK ofta en mer fördelaktig skattemiljö. Men om placeringen utvecklas svagt eller faller, och/eller om statslåneräntan stiger, då är vanlig kapitalbeskattning ofta mer fördelaktigt. Dessutom riskerar dessa två saker i praktiken att inträffa samtidigt: Om räntan går upp, ökar risken att börsen faller.

Schablonskatten på ISK betalas varje år, medan traditionell kapitalbeskattning endast betalas när vinsten realiseras (samt utdelningar betalas ut). Därför kan en obeskattad tillgångsmassa  växa snabbare tack vare ränta på ränta-effekten (världens största uppfinning, enligt Albert Einstein). För dig som placerar är alltså det viktigaste faktiskt inte att minimera skatten utan att maximera avkastningen – efter skatt!

När vi räknar på skatteeffekter i Handelsbankens nya rådgivningsmodell, kommer vi fram till att sparar man på riktigt lång sikt, kan traditionell kapitalbeskattning vara att föredra, oavsett risknivå (andel aktier). Sparar man på medellång sikt är ISK normalt att föredra för sparande med medel till hög risk. För kortsiktigt sparande är ISK mest gynnsamt om man har en relativt hög risknivå, men har man en lägre risk i sparandet är direktsparande bäst.

Resultatet i vår modell bygger på att räntan gradvis stiger till mer normala nivåer, och att börsen ger en något lägre avkastning än historiskt de närmaste åren, eftersom aktiemarknaden stigit kraftigt. Ändrar man på dessa antaganden får man självklart andra slutsatser.

Har man en lång placeringshorisont, men löpande placerar om ändras också kalkylen. Men det är ändå inte självklart att ISK ger den högsta förväntade avkastningen. Vinsten är då snarare att slippa deklarera varje realiserad vinst och förlust. Samma analys som för ISK kan man göra för kapitalförsäkringar. Där är argumentet ofta är att man vill att sparandet ska ligga vid sidan om ordinarie arvsrätt.

Det är alltså en myt att  ISK alltid ger den högsta förväntade avkastningen, och att staten i praktiken subventionerar dem som sparar i ISK.

----------------------

Not för nördar: Ska man räkna riktigt noggrant på skillnaden mellan ISK och direktbeskattning finns det också två andra effekter att ta hänsyn till: Om du gör en vinst på en placering i ISK och räntan går upp, kan du sälja placeringen och ta ut pengarna ur ISK-kontot utan skatteeffekt. Detta optionsliknande egenskap är så klart en fördel för ISK. Men för direktbeskattning finns faktiskt också en optionsliknande egenskap: Om placeringen faller i värde, kan du sälja med förlust och kvitta mot andra inkomster. Om du önskar kan du sedan återinvestera i samma placering. Att placeringen ska falla i värde är självfallet ingenting man planerar för när man investerar, men det måste ändå räknas med i den förväntade avkastningen.

Kommentarer (1)

Stängt för kommentarer för tillfället.

  • Hej Äntligen en realistisk analys av ISK. Jag är så trött på alla analyser och rekommendationer där man alltid framhäver ISK som bästa alternativet i alla lägen. Ingen redovisning av situationer när man av olika anledningar tvingas sälja med förlust eller när investeringen ger dålig avkastning. Regeringen håller på att fördärva den enda sparformen som var bra för t ex pensionsspararna men sparande har ju inte varit populärt i vissa partier.

Läs fler inlägg på Börsflödet